Sociala medier – Skapandet av en pseudodemokrati

pseudodemokrati

Efter några månaders uppehåll från att göra inlägg här på minminimalism är jag nu tillbaka. 

Under sommar har lusten att skriva inte funnits där, det har faktiskt varit annat som tagit upp mitt fokus. Men hur som helst, nu är det dags för mig att börja formulera mina tankar i det här formatet igen. 

Har du inte redan gjort det, gå in och gilla Facebook-sidan eller prenumerera via mail. Det kan du göra genom att fylla i din mailadress under “PRENUMERERA VIA EMAIL” till höger.

En demokratisk utopi

Under sommaren har mina tankar cirkulerat mycket kring sociala medier och hur det har påverkat oss.

När människan först byggde internet och sociala medier trodde hon att en demokratisk utopi höll på att ta form.

“Den vanliga människan” skulle nu få en chans att kunna göra sin röst hörd. Medias innehåll skulle produceras av “den vanliga människan”. Inte av en partisk journalist från något av landets stor mediehus.  

Internet och sociala medier skulle vara ett medel för ge makten till folket.

Men oj vad fel man hade! 

Istället för en demokratisk utopi blev resultatet en maktkoncentration där företag som Google, Facebook, Apple osv. gavs möjlighet att samla måttlösa mängder information och data om sina användare. 

En visselblåsare från analysföretaget Cambridge Analytica uttrycker sig så här om hur de använde informationen.

“We would know what kind of kinds of messaging you would be susceptible to and where you’re going to consum that. And then how many times do we need to touch you with that in order to change how you think about something”

Det är inte längre pengar som ger inflytande i informationssamhället.

En pseudodemokrati

Det vi trodde skulle bli en demokratisk utopi blev istället en demokratisk dystopi, en pseudodemokrati. En dystopi där företag som Cambridge Analytica har kunnat ändra folks beteende och tankar för att kunna påverka presidentval och andra valprocesser.

Vårt styrelseskick är per definition en demokrati. Men om man tittar mer noggrant, vad ser man då? Kanske är det i själva verket en psudoedemokrati? Kanske kan man kalla det en aristokrati?

Jag vet inte. Vad jag dock med säkerhet kan säga är att det som skulle bli en demokratisk utopi istället blev något helt annat… 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *