Sträva inte efter ett balanserat liv

Många är på jakt efter mer balans mellan jobb och fritid. Så hur får man ett balanserat liv? Många försöker tydligt dela upp aktiviteter i kategorier om jobb eller ledig tid.

När man har delat upp det såhär måste det finnas en jämviktsekvation som teoretiskt kan visa vad som skulle vara balans.

Är det ingenjören i mig som talar nu? Oavsett tror jag inte på den här sortens balans

Hur hittar man balans i livet. Många tycker att deras liv är uppdelade i två delar. Antingen jobbar man eller så är man ledig?

Följande tanke om balans är taget ur en konversation från Everything that Remains:

“The thing about balance: it creates separation between work and the rest of your life. But work isn’t separate from life, it’s part of it. So rather than trying to measure and weigh and compare parts of your life that defy comparison, why not ask yourself whether you’re feeling harmony in how it all adds up” Like, Am I happy? Am i healthy? Is what I’m doing meaningful to me? Do I love my life?”

Skit i ett balanserat liv

Jag har haft kollegor som när deras arbetspass slutat har gjort allt i sin makt för att åka från jobbet så snabbt som möjligt. Vad har jag inte förstått? Är jobbet så hemskt? Tycker man så illa om sina kollegor att man måste ha betalt för att umgås med dem?

Att försöka balansera jobb och fritid är för mig strunt. Jag är mer inne på Oscar Wildes linje “If people did what they loved, it would feel as if they never worked a day in their life.”

Som jag antydde i förra inlägget är det ens eget ansvar att hitta njutning i sitt arbete och inte arbetets ansvar att vara njutningsfullt.

Att försöka skilja på jobb och fritid blir snarare en begränsning än en sund balans. Ha istället siktet inställt på en tillfredsställelse i helheten. Strunta i att kategorisera livet efter jobb och icke-jobb. Är det inte viktigare att man finner lycka och mening i helheten?

Definiera din relation till jobbet.

Att ha den ekonomiska belöningen som huvudsaklig motivator för att gå till jobbet står i samklang med en minimalistisk livsstil.

Det finns även risker med det.

Yuval Noah Harari beskriver i Sapiens en av historiens järnlagar som bygger på fenomenet att “lyxartiklar tenderar att bli nödvändigheter. Så snart människor blir vana vid en viss lyx tar de den för givet”

När lyxartikeln inte längre är lyxig blir den istället nödvändig vilket höjer vår ekonomiska levnadskostnad. Ett liv som enbart ett heltidsjobb kan finansiera.

Man tar ett jobb med god lön och ökar sin levnadsstandard. Man blir beroende av månadslönen och arbetsgivaren. Bristen på självständighet och kontroll bygger upp en inre stress som tär på en.

Den enda trösten är att vår granne har gått i samma fälla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *